Världens finaste Lava!

Stor glädje igår! Efter att ha spenderat två dygn på djurskjukhuset fick världens bästa Lava komma hem igen! Någon slags mag/tarm-infektion/irritation av okänd sort är den troliga orsaken. Det hela började med kräkningar (inga våldsamma, utan några gånger under dagen), ingen aptit på varken mat och vatten, blod i avföringen och så småningom uttorkning. Lite dropp och omvårdnad hos veterinären, och nu är hon pigg och (mat)glad igen. Man blir ju så himla orolig, hon som aldrig har några besvär med nåt särskilt men trots allt börjar nå en värdig(?) ålder av dryga 9 år. Skönt att ha henne hemma igen i alla fall!

Jag blir mer och mer säker på att litet Q är dräktig också, tecknen finns där och hon närmar sig vecka 5 i dräktigheten nu. Beräknad valpning är i mitten av juni, och valparna kommer naturligtvis att födas och växa upp hemma hos Cilla, kennel Höghedens. Pappa Laban, Vassruggens Örn Runmäster, finns på bild på Höghedens hemsida. Ska bli kul att följa små Q-ungar, de kommer ju bli hur söta och roliga som helst!

Hm, inser att det är på tiden att ta lite nya foton... Men kameran, den ligger i en flyttkartong.. någonstans...hoppas jag.. ;-)

Bloggen är ju som vanligt sorgligt eftersatt, men det händer ändå en massa saker, de flesta av icke hundrelaterad karaktär. Deltidshussen har blivit heltidshusse, och vi har flyttat in i en ny (större) lägenhet. Hundarna är nu 4 till antalet, eftersom husses Zorro kom med på köpet så att säga. Q uppskattar att ha ett husdjur på heltid, och "husdjuret" verkar rätt nöjd med att ha ett gäng tjejer att rå om. Själv blir jag större och större, och en del av våra favoritpromenader i Lunsen börjar vara lite väl ansträngande... De får återupptas igen nån gång efter att människovalpen har anlänt. :) Abstinensen efter roliga hundaktiviteter är stor, det har liksom inte hunnits med i flytt, jobbande och annat grejs, men vi får komma igen i höst när allt lugnat ner sig lite! Träna kan vi ju göra ändå, men det blir lite sporadiskt. Vi är inte lika bortskämda med bra hagar att träna i alldeles runt knuten längre, men några grönytor finns så de ska vi försöka utnyttja. Störningar  (läs folk, cyklister, hundar, bollspelande barn mm) finns det dessutom gott om, och nog behöver vi träna med störningar, så jag får väl försöka se det som positivt. Våren är ju rätt härlig trots allt!  

Livstecken

Ännu en lång stunds overksamhet på bloggen, och annars är det rätt så lugnt också. Vi är mest i vänteläge för tillfället... Väntan på att litet Q ska börja löpa, väntan på att Zorro med tillhörande husse ska flytta upp, väntan på våren osv.

Hundträningen blir väldigt sporadisk. Vi har försökt träna lite lydnad då och då. Någon apporteringsträning har det blivit, men väldigt lite. Idag passade jag i alla fall på att utnyttja den tillfälliga vårvärmen en liten stund mitt på dagen. En kortare skogspromenad och därefter lite träning av linjetagstecken med Mican och en stunds fotgående med Quake. För Micans del tränade vi med hjälp av matskålar, godis och på väldigt korta avstånd. Farten och förväntan är ju en helt annan med de förutsättningarn, dvs mycket lägre, och då hinner hon faktiskt tänka OCKSÅ! Gå-dit-matte-pekar blir mycket enklare om huvudet är med (inte helt otippat kanske), och om vi kan behålla lugnet även i en "riktig" apporteringssituation så tror jag faktiskt att M kommer att göra rätt. Virrpannan (det epitetet gäller iofs även matten...).

Med Q så försökte jag få till högersvängarna. Hon har en tendens att komma för långt bort (det blir en extra böj), men idag gick det riktigt bra. Använde kortkoppel för att få lite mer kontroll på svängen, och idag fungerade det!

Vi längtar efter sånt här nu, barmark och roliga träningar!

Vinterbilder

Från en lite soligare dag

Lava

Quake, Lava, Mican

Quake, Mican

Lydnadsdebut

Idag har jag och litet Q gjort vårt första lydnadsprov. Kul trots att poängen blev sådär :) Utförligare beskrivning kommer senare ikväll.

~UPPDATERING~
Igår morse gick vi så upp kl 5 för att vara på plats på Österåkers brukshundklubb kl 7. Förfärligt tidigt, men å andra sidan är man ju klar tidigt också, vilket passade oss bra eftersom mormor fyllde 90 år igår och vi därmed skulle på 90-års kalas på eftermiddagen!

Efter att vi anmält oss, fått lite glögg och pepparkaka (trevligt med Lucia cup :) ), och det varit samling så gick vi ner mot planen. Vi hade fått startnr 2 i vår grupp, vilket passade oss ganska bra. Platsliggningen gick..nästan.. bra. Q låg hela tiden, men började smaka på snön en liten stund från slutet, så 8.5 i betyg där. Tandvisningen tycker jag gick bra, en poängs avdrag för att hon inte satt still, men det var ju inte heller väntat. Linförigheten var väldigt ofokuserad, så det blev en 5:a. Läggande 0:ade hon tyvärr, hon blev nog osäker på vad jag menade och halvlade sig bara. Synd, för hon har ett snyggt läggande... när hon lägger sig vill säga. Inkallning blev en 9:a, hon tog något hoppsasteg påvägen, sin vana trogen, men satte sig rakt och fint i avslutet. Ställandet trodde jag först att hon hade fått en nia på, men det visade sig att det var inkallningsnian jag såg... nåja, är ändå nöjd med att hon fick betyg på ställande som hon precis har börjat förstå, 5.5p. Vid apporteringen reste hon på sig när hon fick apporten (väntat) samt bollade lite med den, så det blev 5. Hoppet var okoncentrerat, det borde hon ha fixat bättre faktiskt. Slarv och islag och därmed en 6:a. I helhet fick vi en 7:a. Sammanlagt 121.5p och ett 3:e pris.

Jag är, trots den låga poängen, inte särskilt missnöjd. Med den träning Q har fått så är väl det här ungefär vad man kunde vänta sig. Det är kul att faktiskt vara igång med lydnad igen (måste varit typ 2007 eller nåt som jag tävlade senast) och vi har ju stor förbättringspotential :) Det verkar som om Q lyckades charma både domare och skrivare också. Domaren sa, när vi var påväg ut från plan, att "Jättehärlig energi, det där blir bra sen!" och skrivaren kom och talade om hur härlig han tyckte att Q var. Och sånt är ju alltid rolilgt att höra.

Några av de saker vi behöver träna på, förutom själva momenten, är att ha störningar av olika slag runt om, en tävlande plan på varje sida om sig är inget som Q varit med om förut, det mesta i okända hundar vi lyckats skarpa ihop de få gånger vi masat oss iväg till brukshundklubben är en vit herdehund som vi låg platsliggning med. Vi behöver också träna mer i snö (dvs inte äta snökokor), det har ju varit lite svårt att styra eftersom snön just har kommit. Uthållighet, dvs göra ett helt program. Och så momenten förstås, men det kommer.

Sammantaget så tror jag att Q hade en rolig dag i alla fall (inte så ovanligt iofs, hon har ju alltid skoj ;-) )

Lydnadsträning

Igår avverkade vi ett lydnadsträningspass på Knivsta BK:s öppna onsdagsträning. Tanken var framför allt att få till en platsliggning med lite andra hundar än just golden retrievers. Nu är väl november kanske inte den månad då det är överfullt med träningssugna människor på onsdagarna, men en hund av annan ras ville vara med i alla fall! Q fick ligga i mitten, mellan den okända hunden och sin bror, och det gick finfint. Vi fick också hjälp med en tandvisning med en för Q okänd person, och hon satt faktiskt still. Överlag så gick det rätt så bra faktiskt och ger väl visst hopp inför framtiden ;-)

Den här tiden...

...för ett år sen befann jag mig i Kenya

Men det var då själva f-n..

Så var vi då iväg på årets förmodligen sista b-prov. Klockan tidigt packade vi in oss i bilen, jag, hundarna, deltidshussen och ers höghet (dvs Zorro). Vi åkte långt, ca 22 mil, i regn. Dagen bestod av regn, och sen blåste det lite också. Vi var ner och tittade på upplägget, och det verkade vara ett som skulle kunna passa Q. Två markeringar på vatten, ungefär rakt över en vik, ett sök i mestadels blåbärsris och en avslutande markering på land. Domaren verkade uppskatta entusiasm och möjligen tycka att små skönhetsfläckar kunde uppvägas av entusiasm för arbetet. Transportsträckorna, som är det "moment" där jag tror litet Q bränner mycket krut, var väldigt modesta. Sammanlagt kanske 15 m. Perfekt! Vid gott mod trots strilande regn. När det blir vår tur går vi ner till startplatsen. Någon har lagt en kanin där. Jag funderar på om jag borde göra en apport, bara för att. Men jag tänker att "nä, nog tar hon kaniner, och att tjorva precis innan start brukar ju vara en dum idé.." Fram till startplatsen, hämtar markeringarna på vatten (inte helt klockrent, den första blir lite diffus, Q "väljer" väg ner (?) och simmar över till andra sidan och börjar leta lite på land). Vänder upp mot söket, får instruktion, skickar och... Q stannar vid ett vilt, kanin visar det sig, luktar noga, viftar massor på svansen och ...skuttar vidare för att hitta något annat... Que??? Visst har hon ibland släppt kaniner/harar påväg in, men hon brukar ju ta upp dem fint och spontant...?? I och med det fick vi inte fortsätta, tack och hej leverpastej.. Jag frågade, och fick lov, att lägga ut haren på samma ställe igen och skickade det lilla eländet. Inga problem. Suck! Jag kanske booorde ha tjorvat med den slemmiga haren vid hundstoppet? Men, men.. och om "om" inte fanns. Lite förvånad, grymt besviken, så packade vi in oss i bilen och åkte hem. Varför hon gjorde som hon gjorde vet jag inte riktigt, ovana vid regnblöta kaniner? Jaja, shit happens.

Zorro som tyckte att det var onödigt kallt och blött att vara medföljare på jaktprov fick låna en jacka att kura ihop sig i!

Mican var reserv på öppenklassen, men fick inte någon plats på lördagen. På kvällen ringde de och kunde erbjuda plats på söndagen, men vi avstod. Lika bra det kanske, för nyss såg jag att löpet verkar ha börjat :)