tisdag 11 oktober 2011

Kanon, kalkon och kanon igen

I fredags tog jag semester för att kunna åka upp till Rättvikstrakten och starta på prov. Som jag (tror jag) skrev tidigare anmälde jag i ett svagt ögonblick både Quake & Mican. Att anmäla Mican var ju självklart, men Q har ju efter en höst i stillhet inte riktigt de bästa förutsättningarna. I veckan innan har jag tinat upp lite vilt för träning, och det gick väl sådär i måndags (lite busigt) och bra i onsdags (jätteduktig då), så utgången var ganska oviss.

Väl på plats (i god tid för ovanlighetens skull) hann jag med att gå en ordentlig rastningsrunda. Först till start av mina hundar var Mican, och hon jobbade jättefint utan några tendenser att släppa viltet på mina fötter! Hurra! Mican (& även matten) fick beröm och fina omdömen av domaren och det gjorde verkligen min dag! Äntligen får det lyckas fullt ut på prov också! Sen var det Quakes tur... Domaren sa att han förväntade sig samma fina prestation som tidigare. Vi får väl se tänkte jag... Q var som väntat väldigt laddad. Transporten ner till vattnet (nedför en brant backe) var väl inte supersnygg precis, men hon la ändå bandpå sig. Första markeringen inga bekymmer, stadig och fin och lämnar av i hand. Andra markeringen ser hon bättre (ser det ut som, och den var för övrigt inte speciellt klurig heller) men när jag ger henne tillåtelse att gå så blir det tilt i det lilla huvudet.. VA? Ska JAG hämta den? Är du SÄÄÄÄKER på det? Så jag går ner till vattenkanten och skickar ut henne på ett linjetag. Då far hon iväg som ett litet spjut ut till fågeln som om det hade varit markering och blir tillsynes väldigt glad över fyndet, kommer tillbaka och lämnar i hand. Sen blir det promenad uppför backen igen. Inga större bekymmer och hon är stadig när skytten skjuter ut mot söket. Kommer fram till söket, får instruktioner och skickar iväg. Q far iväg och hittar en and, tar upp direkt med fint grepp, men påväg in händer något... anden blir busig! Kan ni tänka er?! Den smiter ur Q:s grepp, och inte kan man tacka nej till lite bus? Buset blir dock lite hårdhänt och andens skinn går sönder där halsen möter bröstet... Tack och hej leverpastej... Slutbusat för litet Q den dagen. Jag känner mig dock inte så väldigt nedslagen över det som hände. Jag vet att det var en chansning att starta med den uppladdning vi har haft, och hon stoppar inte in hela anden i munnen och trycker till för att mosa den. Hon är för i gasen och det slår över och någonstans ska gasen pysa ut, vilket idag blev i väl hårdhänt lek med and. Det som jag tycker var positivt var att jag fick båda fåglarna från vattnet i hand. Nya tag i vår på något (förhoppningsvis) tidigt vårprov! Kanske hade hon glömt bort att busa om jag visslat på henne en kort stund innan anden "blev busig", men det får vi aldrig veta ;-)

Q blev i alla fall trött av att busa på prov, så när vi åkte upp till Boda & "kråkslottet" rullade hon raskt ihop sig i kökssoffan och sov gott.

På lördagen var det WT för Quakes del, uppe på Lenåsen som bara är 10 min med bil från "kråkslottet". Nu var Q betydligt mer samlad, och presterade en jämn och fin poängserie med 20, 18, 19, 18, 18. Sammanlagt 93 p och bästa nkl, bästa golden och pästa poäng av alla! Lillskruttan! Känns oerhört skönt att vi fick lyckas dagen efter och jag är jättenöjd med mitt lilla Q! Och kanske är det det som är melodin, starta 2 dagar i rad? Synd att inte WT var före jaktprovet bara... ;-)

Sammantaget en jättehärlig helg med fint väder, jätteduktiga vovvar, fina arrangemang och härliga människor!

onsdag 5 oktober 2011

I sista minuten, som vanligt

Igår var jag och sista-minuten-shoppade lite apporteringsvilt. Anledningen? Härom veckan slängde jag in en anmälan till ett särskilt prov. Först tänkte jag bara anmäla Mican, men så i ett svagt ögonblick anmälde jag även Quake, och tänka sig... båda kom med! Kul, fast nu blev det lite bråttom med saker och ting. Mican känns stabil, och bara vi får till de eländiga avlämningarna så borde det gå vägen. Q däremot är ett helt annat kapitel. Hon har ju knappt gjort något sen i somras då hon skadade sin klo (och även löpt en sväng här på slutet), så hon är just nu en intressant kombination av taskig kondition och överskottsenergi. Risken är att hon "brinner"fort och det blir pannkaka av alltihopa eller så går det strålande. Det kommer att visa sig. Kanske inte de bästa förutsättningarna, men när vi nu får chansen att testa en gång till i höst efter att hela säsongen har varit förstörd så kan jag inte låta bli, det får gå som det går och idag är kvällen vigd åt panikträning... ;) Wish me luck!Foto på Q från vintern 09/10





lördag 1 oktober 2011

Härlig 1:a oktober

Vilken härlig lördag det har varit! Fantastiskt väder så sent som första oktober. Kameran fick följa med ut på morgonpromenaden, inga vidare bilder men man ser att vädret var härligt i alla fall!

Lava kollar om det finns något spännande i buskarna...




Mican smyger på....






...Quake som sitter och bajsar.






När Q är klar blir det bus (inte bara Q som råkar ut för den här leken, även Lava är lovligt byte direkt efter nr 2..)Ett försök till gruppfoto


Gruppen löses upp....




På eftermiddagen var vi ute och tränade hos uppföderskan. Vi var vid sjön och nu borde kameran verkligen ha varit med, men det var den ju såklart inte. Vi började i alla fall med ett sök till Q, hon fick hämta in 6 av 8 apporter och därefter titta på när Maybe hämtade markering på vattnet. Efter det fick hon hämta in de sista på söket. Det gick väldigt bra och hon hade mer ork än vad jag hade väntat mig (Q har ju mest gått i koppel sen i somras pga klon, bara sista veckorna som hon faktiskt fått vara lite lös på allvar, så konditionen är väl sådär). Mican fick också ett sök innan vi gick vidare för att träna vatten. Här gick jag iväg en bit och kastade ut lite dirigeringsapporter till de andras hundar. Nu räckte de utkastade dirigeringarna även till mig, så Q fick testa sedan vi gått tillbaka till "utgångsplatsen". Det gick precis som tänkt, och hon fixade det bra. Sen fick Mican och Lava varsin markering + dirigering (dvs ett linjetag till samma ställe som markeringen landade på). Det fungerade bra för båda! Lava kom lite fel först och simmade tillbaka en bit, men (kors i taket) så tog hon mina tecken och fick sen vittring på apporten, så det blev riktigt bra! Ibland briljerar hon, tanten!




Mican har hunnit med ett prov till med resultatet 2:a pris igen. Det gick bättre än förra gången (dvs fler fåglar i hand), men fortfarande för många på fötterna för att det ska bli en 1:a. I övrigt jobbade hon på bra och tog stryning, hade näsan med sig och fick in all vilt på söket, markerade bra osv. Vi får se om vi hinner med ett försök till. Det lustiga är, och det låter ju som en dålig bortförklaring, att hon inte släpper på träning. Jag har försökt att få fram beteendet på olika sätt genom att bete mig märkligt osv, men det har inte lyckats. En gång la hon faktiskt ner en vattenapport direkt hon kom upp ur vattnet, och då kunde jag säga till och så gjorde vi om och så blev det rätt. Hade hon gjort så på prov så hade det varit bra, för då kunde jag harkla mig lite och få henne att ta upp den och sen skulle hon nog inte göra så mer, men på proven släpper hon dem på mina fötter och då är det ju inte så mycket att göra åt saken. Nåja, det var i alla fall ett fall framåt, så det ska nog lösa sig!




Q har fått vara med på rapphönsjakt. I år slapp vi rådjur som skuttade upp framför näsan precis innan jag skulle skicka, och det uppskattar jag! På det stora hela tycker jag att hon skötte sig ganska bra, speciellt med tanke på att det var det första skojiga hon fått göra på väldigt länge. Någon fadäs blev det såklart, tex när hon skulle över en gräsremsa mellan två åkrar och ut på en plöjd åker för att hämta en fågel som landat där. Där fastnade hon i att söka i gräset, och medan hon höll på skjöts en fågel i andra änden av linjen vilket hon naturligtvis såg och for efter den som ett skållat troll. Just den fågeln missade hon men såg något annat som ramlade en bit ännu längre bort. Hon fick dock inget för detta utan jag fick tillslut tillbaka henne, men när hon närmade sig såg jag hur hon bytte fokus från mig och till något bakom mig... En fågel föll 20 m snett bakom mig, så den tog hon. När vi hade samlat ihop oss lite gjorde vi om första fågeln med lite mer ordning, så då gick det bra. Sammanfattningsvis var hon lite väl olydig och otränad för att det skulle bli alldeles bra, men vi fick ändå till några bra apporter där det blev rätt när hon lyssnade på mig så jag hoppas att hon kommer ihåg det. Dessutom är det väldigt nyttigt för litet Q att gå och gå hela dagen och bara få göra några korta insatser för att övrig tid se en massa andra hundar göra saker istället. Precis vad liten hund med storhetsvansinne behöver. :)




Mican har fått vara med på en andjakt till, och den här gången var vi på ett ställe med en rätt tjock vass som också var gungfly. Något sådant har vi aldrig varit med om tidigare, så det var roligt att se att hon jobbade bra i vassen och att hon dessutom fick utdelning för det. Vår för dagen svåraste apport var en skammad and som hon inte hade sett. Jag gick med för att hjälpa henne lite (det hade varit lite för svårt för den nivå vi är på just nu att försöka dirigera henne genom den tjocka vassen). Man ser väldigt tydligt när hon får vind på fåglarna, och hon följer upp vittringen väldigt bra så det är bara att passa på att utnyttja vinden och ge sökkommando så fixar hon det jättebra! Jag själv lyckades trampa igenom gungflyt, så jag blev blöt trots gummistövlar och regnbyxor... Tur det är varmt och skönt ute fortfarande!




Lava är i största allmänhet ganska busig, Hon får också göra saker när vi tränar (som idag till exempel) men har ingen uppfattning om vad sitt kvar är för något. Och att vänta på tillåtelse att få gå på en markering är inget hon sysslar med... När de andra går prydligt vid sidan gör Lava lite som hon tycker, hon går prydligt en kort stund, men sen måste hon lukta på något, och när hon är klar med det springer hon som en tok mellan mig och någon av de hundarna som går fot... Men hon ser ju så glad ut, så hon får göra lite som hon vill och hon hänger ju alltid med, fast på sitt eget lilla vis... Söt-Lava!