måndag 13 september 2010

jaktprovsrapport (långt inlägg)

I helgen var vi i Eskilstuna för att göra vår första start i nkl, jag och Quake. Det blev väl inte den succé vi hoppats på (men kanske inte riktigt förväntat oss heller;)). Tillsammans med Tina och Qula gjorde vi en hel helg av det, Tina startade på lördagen och jag på söndagen. Lördagen kunde jag mest gå och glassa runt, jätteskönt. Fast vissa små il av nervositet kände jag nog av redan på lördagen. Söndagen åkte vi dit till kl 8 eftersom Bambi kommit med som reserv i ökl. Quakes samling var inte förrän kl 10. Enligt startlistan skulle vi vara hund nr 2 i vår ruta, men hund 1 hade strukit sig och ingen reserv fanns. Start som nr 1 på rutan alltså... "Oh shit" var första tanken när jag hörde det. Jag åkte tillbaka till provområdet, tog ut Q för att rasta henne och försökte göra lite förberedelser (fick hämta en dummy, vi gick lite fot osv). Vi knatade sen iväg till hundstoppet. Där blev vi sittande ganska länge i väntan på att det skulle komma igång. När det sen var provgenomgång hade jag först tänkt att inte gå ner och lyssna på den utan stanna och förbereda lite, men sen glömde jag helt bort min tanke och knöt fast hunden i en en och gick ner för att lyssna (det kan ju vara bra, man får ju höra lite hur det är tänkt och sånt). Gick sen upp för att hämta Q och försökte att inte stressa ner till provrutan utan se till att gå lugnt och sansat ner. Halvvägs fram fick Q syn på skytten som mötte upp oss. Jag blev något förvånad när hon tyckte att han såg skum ut... Hennes normala reaktion på män med gevär är snarare euforisk, så var det kom ifrån vet jag inte. Nåväl, vi gick tillsammans med skytten ner till domaren och hälsade, gick fram till starten och kopplade loss. Kort transport fram till vattnet för de inledande vattenmarkeringarna. So far so good. Hon var stadig, markerade bra hämtade hem änderna (la ner i strandkanten men kom med dem på uppmaning, och det var väl vad jag hade räknat med också). Därefter transport upp till sökområdet. Ett skott under transporten, och sen fram till sökets startplats. Domaren talade om hur söket låg. Jag skickade iväg litet Q som gick ut och hittade en kanin. Hon kom med kaninen men droppade den en bit ifrån. Skickade igen, och hon gick ut och ja... sprang väl mest runt. Hon täckte väl av större delen av området men fick inte med sig något tillbaka. Sen fick hon vind på änderna som hon hämtat på vattnet, så de hämtade hon igen (och de fick jag i hand), men domaren påstod att de inte räknades.. märkligt. ;) När hon väl kommit på att det fanns vilt bakom söket täckte hon även av den delen (vilket ju inte riktigt var meningen). När hon tillslut hittade en and i vassen (vilket var meningen) och hon droppade även den så bröt jag provet. Vi fick avsluta med en "gladmarkering" på sista anden hon hittade och det gick ju fint.
Om man ska göra någon analys av varför det gick som det gick så finns det ju ett antal saker som har betydelse. Framför allt var vi inte tillräckligt väl förberedda. Q och jag tillsammans har ju precis nyss börjat få till apportering med vilt (med uppföderskan går det ju utmärkt, men när jag kommer in i bilden går det lite sämre, jag gör väl konstiga saker). Vi har egentligen bara haft två ordentliga och bra träningar med vilt på ett sök, och det får väl anses vara lite i underkant kanske. Jag hade nog trott att hon skulle hämta de flesta vilten men kanske droppa ett antal, men jag hade nog inte trott att hon bara skulle springa runt. Kanske skulle jag ha plockat fram en fågel och låtit henne hämta den innan vi startade för att få henne på banan? Vad vet jag, det hanns i alla fall inte med. Man kan ju fundera lite på varför man överhuvudtaget startar när man är så dåligt förberedd. Dels är det väl lite jag i ett nötskal att anmäla först och träna sen, men man har ju ändå en förhoppning om att det ska kunna gå bra. Hon har varit duktig på de jakter hon har varit med på (iofs bara 2), fina grepp och avlämningar och näsan med. Och sen vill man ju så gärna komma igång, och det var väl nu eller inte alls i år som gällde. Nåja, vi får se det som ett träningspass.

Det som är positivt med starten är att jag inte kände mig riktigt så nervös som jag brukar, jag var nervös när vi började (och precis innan förstås) men hade trots allt viss tankeförmåga kvar och jag kunde filtrera bort publik (de var rätt många, de flesta stannade ju kvar efter genomgången) och domare och bara (mest ialla fall) koncentrera mig på hunden. De änder som hon hämtade två gånger kom hon fint med och lämnade i hand. Och när vi tackade för oss och fick den sammanfattande kritiken av domaren kändes det rätt ok, jag var inte gråtfärdig och redo att bryta ihop (som jag har varit förut). Quake var (även om hon verkade befinna sig i en helt egen liten bubbla) som vanligt glad och positiv, domaren beskrev henne som "en liten piggelin" och hon fick publiken att skratta lite när hon i ytterkant på söket gjorde känguruskutt för att se bättre i det höga gräset. Dessutom är det ju mycket roligare att åka iväg på prov när man har vänner och vänliga ansikten runt sig istället för att sitta i sin ensamhet och låta nervositeten mala i huvudet, det dämpar den "onda" nervositeten oerhört mycket för min del i alla fall! Tack Tina, Cilla, Lasse & Inger för det!

Nu blir det träning så att vi är förberedda till vårens prov. Det hade varit kul att hitta något WT i höst för att träna på tävlingssituationen, men det enda jag har sett här i närheten ligger samma dag som jag lovat att figga på ett MH.

Eftersom jag startade så tidigt kunde jag ta det lugnt resten av dagen och passade på att titta på öppenklassen. Ett roligt men klurigt upplägg. Det började med en walk up för 4 ekipage med lite markeringar och dirigeringar, därefter delade de upp sig och det ena paret gick med sin domare till vattnet respektive söket. Det var dessutom publikvänligt. Det är ju SÅNT vi vill göra, så nästa start i nkl måste bli en 1:a så vi slipper den tråkiga klassen. :)

Helgen har trots allt varit väldigt trevlig, och även om det inte gick så bra för oss så kunde vi glädja oss åt att May be & Cilla och Mulle & Lasse fick varsin 1:a i nkl respektive ökl. Kul också att unga Solo (m Tony Lyvén) fick sin andra raka 1:a i ökl, grattis till det!

Boendet är en historia för sig, jag & Tina hade hittat ett vandrarhem som låg väldigt bra till, kanske 15-20 min från provplatsen. Billigt var det också även inkluderat frukost. Men det var ett något märkligt ställe, något slags elevhem (tror vi), kanske inte helt välstädat innan vi kom och en av toaletterna luktade väl inte blomsteräng precis. Men bra rum och hundarna fick vara med inne. Ett stort samlingsrum som vi hade för oss själva dessutom. Det fanns lite stubbåkrar i närheten där vi passade på att träna lite på lördag kväll. Bara 10 min från vandrarhemmet fanns dessutom pizzeria och mataffär, så där inhandlades pizza och tilltugg som vi åt i vandrarhemmets samlingsrum. Tur att Tina kom på idén att göra en helg av det här!




2 kommentarer:

Anonym sa...

Jamen äntligen - som jag väntat på rapport :D
Även fast det inte blir som man hoppas går det ju konstatera att ni som ekipage är en erfarenhet rikare och som sagt - det fanns bra saker med också!
//A-L

´Tina sa...

Tack själv Fia för en trevlig helg! Önskar bara vi hade tänkt på att ta några kort på boendet :D !

Jag har fortfarande datorproblem... Iofs är datorn nu OK men istället har modemet gett upp. Får se om det blir något bloggande i efterhand.

/Tina