onsdag 27 oktober 2010

tolklinor och stoppsignaler

Idag har jag varit ut i det "fina" vädret och testat sele och tolklina på lilla Q. En björkis-sele har vi sedan tidigare, liksom en billig variant av hundförarbälte. Tolklinan är dock ny, och Q har aldrig tidigare provat någon av attiraljerna. Det gick förvånansvärt bra, Q gick ut i hela linans längd (inte hela tiden) och var inte störd av selen. Hon drog väl inte speciellt mycket och ibland var det riktning åt något fel håll... Nåja, det kommer nog att bli bra så småningom. Om inte får jag väl skicka henne norrut på träningsläger ;)

I morse påbörjade jag en (för oss) ny variant för att lära Q stoppsignal. Hon är ju duktig på det på promenader, men förstår inte alls när hon är ute och jobbar. Visst skulle jag väl kunna gå ut och bråka med henne när hon inte lyssnar (och har väl gjort då och då utan att det har gjort någon vidare skillnad), men det känns som att vi har skippat ett antal steg mellan promenad och arbetssituation så nu försöker jag hitta något mellansteg. Hur som helst så kastade jag ut en dummy, satte Q med ryggen åt och gick iväg en bit själv, kastade en till dummy bakom mig, kallade in Q, stoppade henne påväg in och skickade bakåt. Det var steg 1. Vi gjorde om och jag skickade henne istället mot dummyn bakom mig, stoppade när hon var nära mig (men påväg förbi precis som hon skulle), berömde och skickade bakåt på den första. Min tanke med detta (och den tanken är väl kanske inte helt fullt utvecklad än...) är att hon ska vara påväg mot något i hög fart, men att jag (i början) är så pass nära att hon lyckas lyssna på stoppsignalen och sen får en belöning genom att hon får hämta antingen den hon var påväg till eller den hon var påväg ifrån. Vi får se hur vi lyckas med detta, men det funkade bra idag i alla fall.

Igår tränade vi lite lydnad igen. Har introducerat externbelöning på platsliggningen för att hon inte ska få för sig att springa till mig rätt vad det är. Det funkade bra förutom en gång då hon externbelönade sig själv helt på egen tass... Men syftet, att ta bort fokus från (och tanken på att komma till) mig verkar fungera. Vi fortsatte också med "stå"-övningar, och det verkar som om poletten börjar trilla ner! Det som inte fungerar speciellt bra är det där med att sitta still när man får en apport i munnen... det är MYCKET svårt... tydligen.
För Lavas del blev det inkallningar och fritt följ, vilket gick bra. Börjar få till ställandet, så det känns bra.

2 kommentarer:

krajamaria sa...

Både L, Q och matte är alltid välkommen upp på träningsläger! :) Den svarta studsiga räkan vill gärna ha dragsällskap i skidspåret, allt för att få springa riktigt fort! :)
Tack snälla för senast!!

jana sa...

Det där med att belöna sig på egen tass tyder bara på intelligens.... Sött tycker jag..